Härifrån till evigheten...

Det har varit en spänd och på många sett tragisk vecka. En kollega jag jobbat med valde att själv avsluta sitt liv, det känns konstigt att veta att nån man jobbat med i dryga 20 år aldrig mer kommer in på jobbet med handen i byxfickan o en kopp kaffe i näven igen, man har vant sig vid den synen, det är så självklart det har ju alltid varit så och plötsligt så är det inte så längre.

En stor tröst för mig är iaf att det verkade så väl planerat.
Sticker i vissas ögon men jag har i grunden en rätt liberal syn på detta, rätten att själv få bestämma om/hur/när man ska få avsluta sitt liv. Det är för många en ynnest att få göra det om alternativet kanske är att sakta plågas ihäl med smärtor kanske ensam på ett sjukhus osv. Imitt sett att se det är det inte själva beslutet el settet att göra det på som smärtar mest, det är mer tragiskt det som i många fall händer långt innan, att känna sig ångestfylld, ensam, uppgiven, mm, det är det som är det som smärtar mest.

Men att få ha rätten att enda detta liv och gå till nästa är så tabu i detta land, jag vill själv ha den rätten och utesluter absolt inte det alternativet om vissa saker skulle hända mig själv, att själv få ha det valet utan att känna skuld osv, det talas för lite om sånna saker i dagen samhälle och det finns tyvärr allt för många tabun o krista värderingar som sätter just skuld och ångest för många. Det finns ett männskovärde i att få gå med värdighet. El som en "lag jag själv försöker leva ef. Gör vad du vill ska vara lagens hela"

Sen har ju iof jag den stora lyckan att få ha en tro, en tro och övertygelse att "livet" inte är slut bara för att vi lämnat detta, en tro på att våran själ o medvetande och personlighet alltid kommer att leva vidare och att vi den dagen det händer kommer att möta de vi älskar och håller av.

Men till sist.

Tack Vargen. Många minnen har det blivit, många minnen med fester, bus och endel galna upptåg, det är med dom ljusa minnena jag tar med mig i hjärtat och minns med glädje. Hoppas du nu äntligen funnit allt det där du sökte.

Avslutar med ett fint citat jag säkert sagt tidigare men som jag tycker ger en viss tröst och ett hopp.

"Jag är inte borta, jag har bara gått lite i förväg"